Glad i hågen igår hade jag stickat färdigt halvvantarna som min kompis ska få i födelsedagspresent. Inte lika glad upptäckte jag att den första jag stickat var mycket större än den andra. Lat som jag är tänkte jag att det märks nog inte... Men den lilla rösten som sa - Om du ska ge bort dom i present måste dom ju vara perfekta! kunde inte tystas. Så perfektionisten vann över latmasken och jag har repat upp den första och börjat om. Men nu oroar jag mig över att dom inte ska bli lika igen.

Halsontet är borta, men jag har rethosta som om jag hade rökt i 20 år känns det som. Ska dock försöka ta en liten promenad. Jag blir tokigare av att inte röra mig. (kanske därför jag hör röster, he he he)